Precis som 2008 så har vi en mycket tung sponsor och i ryggen och därför kallar vi oss även i år för Team Biketech, laget består av extremsportarna Kjell Bornemo, Håkan Karlsson och jag, Otto Johansson. Vi har även hjälp av depåchef och tankansvarig Birger Johansson och ingenjören Tobias Thorell.
Vi kvalar halvrisigt och får starta i mitten någonstans. Starten går och Kjell kör som en gud i 45 min tills någon vurpar och det blir pace-car, vi gör ett snabbt tankstopp och byter förare utan att förlora någon tid.Och så rullar det på i timme efter timme, vi lyckas tajma depåstoppen perfekt och allt klaffar. Vi diskuterar om och när vi ska byta bakdäck men eftersom däcket vi startade på fortfarande ser ganska fint ut och funkar bra med 1,5 timmar kvar så beslutar vi att chansa att det håller i mål.
Jag går ut på min sista stint när när det är en halvtimme kvar att köra så ligger vi trea och då är det fortfarande bra grepp i däcken så jag ligger på ganska hårt och det är inte så långt upp till andraplatsen.
Men när det är ca en kvart kvar så får jag några riktiga släpp med bakhjulet och hojen börjar kännas allt mer instabil i högersvängarna. Jag förstår att däcket är slut så jag tar det väldigt lugnt med gasen i utgångarna men försöker att åka på så gått det går i ingångarna och vänstersvängarna. Dom sista varven får jag mest koncentrera mig på att hålla mig på hjulen. Passerar mållinjen när klockan står på 00.00.00 men får ingen målflagg så ja kör ett varv till men vid gamla start och mål så smäller det till och jag krokar ihop med en annan hoj. Jag åker i backen och slår i ganska hårt, kanar en bit när jag tror att lugnat sig försöker ja resa mig. Pang en ny flygtur, tydligen hade jag inte stannat utan gled fortfarande på asfalten! Jag kravlar till bankanten och känner att något är trasigt i axeln. Ambulansen anländer efter någon halvminut och det första dom säger är jävlar va du o hojen flög! Inte precis vad man vill höra när man precis har skrotat någon annans hoj!Jag får passera mållinjen i ambulans på väg till sjukstugan där pappa Birger möter upp. Vi konstaterar att det inte är något akut fel på mig så vi åker till depån och börjar packa ihop. Samtidigt anländer hojen och till min stora förvåning så är det inte alls så farligt med den, bromshandtag styre lite motorkåpor behöver bytas men annars så ser den helt ok ut!Prisutdelning skriker någon... va?
Vi blev tydligen trea trots min vurpa, får gå upp på prispallen och inkassera lite pokaler..
Dock slutade det inte riktigt så bra som jag hoppades, efter ett besök på akuten på måndagen så konstaterades det att axeln är bruten på två ställen och behöver opereras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar